Once upon a time

av Frank Selen · Tegelen, NL

Det var en gång en tid före tiden. En plats som ännu inte formats av gränser, historier eller mänskliga berättelser. Där tystnad svävade — frågade ingenting, krävde ingenting, förlorade ingenting. En primordial tidsålder av kosmos — före konflikt, före krig, före dom. En kärna av ren existens, där fred inte behövde kämpas för, utan helt enkelt var. Färg, rörelse och dimma antyder ingen plats, utan ett tillstånd av medvetande. Kanske ett minne, eller en dröm om vad som en gång var — och kanske en dag kommer tillbaka. Kanske den tiden av fred kommer igen. När röster blir tysta, önskningar bleknar, och ljudet av kännande liv upplöses i tomrummet. Perfekt stillhet kanske inte existerar med oss — men kanske trots oss. I en värld full av buller och oro, frågar duken tyst: Vad återstår när vi släpper allt som skiljer oss åt? Kanske bara färg, form, ljus — och ett stort, andande intet som på något sätt känns som att komma hem.