Wooden Chair

av Amin Ezazi · Zahedan, IR

Det här är mycket tyst och minimalistiskt, bara en enkel trästol i ett mjukt upplyst rum. Jag placerade stolen i den nedre halvan av kompositionen, vilket ger den en stark närvaro, men den är inte överdrivet detaljerad. Det är mer av en silhuett, målad i mörka toner - mest bränd orange och brun - satt mot en ljusare, varm bakgrund. Bakgrunden var tänkt att kännas drömlik, nästan som ett bleknat minne. Jag använde dämpade röda, persikofärgade och mjuka orange, alla blandade med suddiga penseldrag. Det finns en antydan av blek gul och beige i den övre mitten, som en mjuk ljuskälla, inte direkt eller hård, utan diffus, som solljus som filtrerar genom dammig luft. Om du tittar noga, antyder den övre delen av målningen former som kan vara blad eller avlägset löv, inte menat att vara bokstavligt, utan mer som intrycket av något naturligt, bara knappt där i atmosfären. De formerna är målade i bleka ros- och persikotoner, vilket bidrar till känslan av mjukhet. Det jag siktade på här var inte riktigt stolen i sig, utan stämningen runt den. En känsla av stillhet, ensamhet och mild värme. Det finns inga skarpa linjer eller stela former, bara färg, textur och känslan av att vara i ett tyst rum med en historia som redan har hänt eller inte har börjat än. Det är tänkt att kännas lugnt, självreflekterande, och kanske bara lite nostalgiskt.