Kuba Chrobry

Jag föddes och växte upp i Kraków, Polen. Min mormor var målare, skulptör och romanförfattare. Hon var känslig för skönheten i Guds skapelse och lyckades inpränta denna typ av intresse i mitt unga hjärta. Jag hoppas att få träffa henne igen och lära mig mer av henne.

Att växa upp i en svår miljö fann jag lättnad i konsten. Jag försökte fånga former och figurer med hjälp av de medel som fanns tillgängliga. Det var min nödhjälpsterapi, en liten värld som jag kunde kontrollera och göra så vacker som jag ville. Jag kunde uttrycka vad jag kände och till och med mina drömmar.

När jag började uppvakta min blivande fru insåg vi att konsten var en av de saker som förenade oss. Det var en fritidsaktivitet, men också något som vi skulle fortsätta göra för alltid som ett par.

Jag är mestadels självlärd, men är det verkligen så? Vi lär oss alla av den största och sanna Konstnären, Jehova Gud. Han skapade de allra grundläggande elementen i rymden som vi fyller med alla slags medier. Han uppfann grunderna för perception och ger oändlig inspiration. Han skulpterar bergen ur flytande sten, noggrant polerar dem med vinden över eoner av tid. Han målar en ny bild för oss varje morgon och kväll med hjälp av vatt färgerna från molnen. Varje gång ett nytt liv blir till i en livmoder eller ett ägg sker en unik skapelseakt. Och ändå resulterar allt detta i perfekt harmoni som aldrig slutar att inspirera konstnärer från alla kulturer. Vi är alla barn som klottrar på ett papper som Han bredde ut framför oss för vår glädje.

"Han har gjort allt vackert i sin tid. Han har till och med lagt evigheten i deras hjärta; ändå kommer mänskligheten aldrig att få veta det arbete som den sanna Guden har gjort från början till slut."

—Predikaren 3:11

Vi bor för närvarande i Warszawa och engagerar oss i konst när vi hittar tid och inspiration. Vi har en underbar konstlärare här och förhoppningsvis är vi bra studenter :-)