Dik Kusters

Som född och uppvuxen Betuwenaar blev jag snabbt dragen till skönheten i landskapet. I min ungdom såg jag inte den yttre skönheten; det var bara en del av det. Gräs var gräs, och ett träd var för att klättra i. Det var främst den enorma lekplatsen där jag kunde underhålla mig själv efter skolan. Ett användningsföremål alltså. Att vandra genom den leriga jorden, leta efter andägg, fiska, simma i Kil vid Ophemert. Det kunde inte bli bättre, och det skulle alltid förbli så... Senare, efter min utbildning vid konstakademin, kom uppskattningen av skönheten i landskapet.

Allt av värde är försvarslöst

Allt av värde är försvarslöst

blir rikt av berörbarhet

och lika med allt